Mönster och att bryta dem på ett positivt sätt

Ibland blir man bara så trött på att följa eviga mönster. Att äta mat på samma tider. Dusha med samma schampo. Göra samma saker. Umgås med samma typ av människor. Aldrig hinna stanna upp för då, då är man körd. Alltihop är ett nödvändigt ont för att tjäna ihop till sitt uppehälle. Sin egen existens. Det kallas livet. Jag kallar det förutsägbart.
 
Ibland behöver man den sorts variation som stannar hos en länge och som man kan bära med sig i tanken när man sedan återgår till vardagen. Inte snabb underhållning eller feta fester för det blir så snabbt ett mönster. Bara tanken på ett perfekt fotografi av ett ställe du aldrig varit på eller en varm kopp te av en sort du aldrig smakat.

Att vandra genom hav av solsken

Jag dyker genom hav av solsken med människor som jag inte vill fly ifrån. För första gången i livet har jag en plats i tillvaron som min självkänsla tycker är okej. Även om den plats jag har är skyddad, så kan jag fortfarande se och resonera med andra människor som inte är en del av den. Vi kan dela med oss av varandras verkligheter och finnas i en fredlig samexistens. 

Konsekvenen blir att insikten om hur det är att vara människa har gemensamma punkter. Det finns inte någon som inte blir osäker varje februari, mars, april när det är meningen att man ska bestämma sin egen framtid. Vi är alla här av liknande orsaker. För att hitta en rätsida på tillvaron och en framtidstro.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Internatskolans matsalsbord

Att sitta vid ett matsalsbord på den lilla internatskolan och föra en konversation som förminskar vad det är att vara människa. Full av skratt och ironi och jag förminskar mig själv och de som sitter runt omkring mig. Förstår inte vad jag gör här i kravlösheten. Annat är vila är svårt att hitta. Men växtlighet, nej. Snarare regression. Jag tar flera steg tillbaka i min mentala mognad, men jättesteg framåt i övrigt. Undrar vad jag ska göra med mitt liv härnäst.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Musik

Jag sitter i ett hem. Det var länge sedan jag skrev nu. Med en kopp te och mörka himlar utanför fönstret. Då är musiken min enda vän. Vännen som sprider något inom mig, sår ett frö av frid.
 
I musiken förenas du med människor. Du förstår att trots olikheter så kanske vi har något gemensamt, trots allt. Den där människognistan som är det sista som lämnar kroppen. En glöd så het att ingen kyla finns i den, oavsett hur kall du känner dig.

Taggat med: 

, ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att gå genom en småregnig stad med en chailatte i handen en annandag

Det regnar. Och jag har köpt en chailatte åt min enda vän och åt mig själv. Vi går genom staden till utkanten av bullret. Dagen spenderas. Dagen görs fin. Med regn och chailatte. 

Vi tar bilen ut på motorvägen. Länge, länge. De ord som sägs och de skratt som skrattas är sådana jag gillar. Här finns ingen fobi. Inga hinder, bara kul och rak motorväg. Det är nästan roligare än jul att gå genom en småregnig stad en annandag och dricka chailatte med en vän.

Kanske är det sådan julen egentligen ska vara.

Taggat med: 

, , ,

Alla helgons dag

Jag vandrade omkring på en ödslig kyrkogård med en enda vän. Klockan var nio på kvällen och det var inte särskilt kallt. Men det var mörkt. Med undantag för alla de oljeljus som brann där i det svarta.

Varje ljus presenterade en tanke, ett ord, en suck, en bön, ett varmt minne. Djupet fångade mig på ett sätt som nästan var omänskligt skarpt. Det vilade någon slags trygghet över hela sceneriet. En fridfull kontrast fanns mellan ljus och mörker - mellan bäcksvart natt och bottenlösa skärvor av kärlek.

Så ambivalent som det bara kan bli. En plats för sorg. En plats för glädje. En labyrint av minnen. Där rädslan för mörker och famnen med kärlek möts och beblandas på ett så underligt sätt.

Omfamnad av mörker. Omfamnad av kärlek.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att ha tid och göra ingenting

Jag har en känsla av något som är vackert och omöjligt. 

Att uppnå ett visst mått av självständighet. Där du bara ger dig iväg för att göra saker du aldrig har gjort förut. Du kanske reser till andra sidan jorden för att jobba på ett café i Sydney. Eller odla ekologiska grönsaker på en kibbutz i Israel.

Det är varmt och solen värmer dina ögonlock. Vid arbetsdagens slut finns det inga hinder kvar. Även om själva arbetet i sig inte är något hinder. Du älskar att hjälpa människor. Men det blir svettigt. 

Storstadsdjungeln väntar på dig, och om inte, så i alla fall ett litet samhälle. Med genuina och energifyllda människor och du bara vandrar, för du har all tid i världen.

Så kommer kvällen och den ljusa natten. Du sover gott i vita lakan och vaknar upp tidigt till samma strålande sol. Den räcker för att värma din själ inför dagens äventyr. 


Taggat med: 

, , , , , ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar